"I regnskogen där träden är så höga att de nästan snuddar vid stjärnorna levde en gång en tapir och en silkesapa." Tapiren och silkesapan är bästa vänner och de leker hela dagarna och gör hyss. Men så blir silkesapan sjuk. Tapiren stryker henne över pannan med snabeln och när hon berättar gamla minnen händer det att Silkesapan skrattar lika klingande som förut.

Men en dag är Silkesapan borta.

Hur kan någon som alltid har funnits helt plötsligt sluta finnas? Tapirens värld går sönder. Sorgen blandas med svartsjuka mot Silkesapans andra vänner, men långsamt märker Tapiren att det är lättare att sörja tillsammans än alldeles ensam.

Silkesapans skratt ryggar inte för att berätta om sorgen i all sin svarthet men boken är trösterik för barn som mist någon älskad, eller annars bara grubblar över döden. Annika Sandelin skriver osentimentalt och ömt. Linda Bondestams skimrande illustrationer fördjupar känslorna.