Maciej Zaremba växer upp i ett kommunistiskt Polen utan att träffa några kommunister. Hans värld är människorna i huset med de två tornen. Fadern, krigsveteran och sjukhuschef, trettio år äldre än modern, båda två psykiater. Ingen talar om det förflutna. Ingen talar heller om framtiden, för inget kan där bli annorlunda. Man vet vilket år man får råd med teve och vad som kommer ur den, ty historien står lika stilla som priserna. »Man måste ha levt med det för att förstå hur mycket frid det finns i hopplösheten.«

Allting förändras våren 1968. Studenterna i Warszawa gör uppror, regimen svarar med batonger och hets mot judar. Den unge Maciej hittar på ett eget sätt att trotsa kommunismen. Och på hösten samma år kommer hans mor in i hans rum: »Vi måste härifrån. Jag är judinna.«

Det tvära kast i Maciejs liv som flykten till Sverige innebar är prismat för hans barndomsminnen. Själsfriden som kom ur ovetskapen om moderns öde och en förtigen polsk historia är för alltid över. Idag, femtio år senare, är det dags att följa spåren bakåt. Vad var denne unge man gjord av? Moderns tystnad? Faderns närmast aristokratiska frihetsbehov? Polsk nationalism? Förälskelser, falska myter och sanna legender?

Maciej Zaremba är författare och journalist på Dagens Nyheter, belönad med de allra främsta journalistpriserna. Hans reportageböcker om de tvångssteriliserade kvinnorna, skolan, den svenska skogen och senast sjukvårdens kris har inte bara väckt debatt utan ofta lett till politiska förändringar. I Huset med de två tornen granskar han sitt liv med samma noggrannhet som han tidigare granskat det svenska samhället.