"Ăven om du tror det, sĂ„ spelar du ingen som helst roll i vĂ€rlden", sĂ€ger Adalbert Hanzons pappa till sin son. Det Ă€r inte de mest trösterika orden att ta med sig ut i livet, men Adalbert klarar sig rĂ€tt bra Ă€ndĂ„. Ănda tills kĂ€rleken och det stora vanvettet drabbar honom.
43 Ă„r och ett fĂ€ngelsestraff senare Ă€r Adalbert Hanzon en överviktig och lĂ€tt alkoholiserad misantrop. Plötsligt gör sig det förflutna pĂ„mint. Och de enda som kan hjĂ€lpa honom att fĂ„ veta vad som egentligen hĂ€nde för nĂ€stan ett halvt sekel sedan Ă€r förtretligt nog hans smĂ„sinte granne (som vĂ€grar trilla av pinn enbart för att reta Adalbert) - samt en pratglad halvkusin som försöker tvinga honom att börja motionera. Men nöden har ingen lag. A manâs gotta do what a manâs gotta do.