Jag älskar/hatar litteratur på sociala medier

31.01.19
Comments

Jag älskar/hatar litteratur på sociala medier

Sociala medier är ett virus som genomsyrar världen. Till min vardag hör att samtidigt älska/hata samtalet om litteratur som förs online.

På sätt och vis ökar litteraturengagemanget online min läslust och samtidigt sticker allt snack hål på litteraturen. På gott och ont finns litteraturvärlden på sociala medier, liksom allt annat finns där. Eller tvärtom: sociala medier är en väsentlig del av litteraturvärlden idag.

Jag får Anna Burns Man Booker-vinnare Milkman i julklapp. Jag har önskat mig romanen och jag läser de första sidorna redan vid läggdags på julaftonskvällen. Mina förväntningar är skyhöga men språket känns ogenomträngligt, jag börjar tro att jag helt slutat förstå engelska. Jag vägrar ge upp, men i en stund av frustration klickar jag in mig på facebookgruppen Litteraturgäris. Jag vet att gruppen består av över 11 000 medlemmar som vill prata om böcker och jag hoppas att nån vill prata med mig. Jag publicerar en bild av romanen och skriver att det känns hopplöst. Jag får gensvar inom några minuter.

Litteraturgäris utgår från intersektionell feminism och riktar sig därför till kvinnor och icke-binära som älskar att läsa. Det finns många liknande sammanhang online, Snacka om böcker är en nyare facebookgrupp grundad av Dagens Nyheter. Snacka om böcker har också en systergrupp som heter Snacka om ljudböcker.

När jag är på väg från Ode till Akademen ser jag att Ellen Strömberg bloggat om hennes lån på biblioteket i Jakobstad. Jag som är på väg från ett boksammanhang till ett annat klickar genast upp inlägget, som är lättsmält men ändå givande, och bekräftar mig på ett särskilt sätt. Också jag tycker om att dela med mig av de bokhögar jag släpar med mig hem, min sambo är oftast artigt intresserad, men inte lika passionerat intresserad som mina virtuella vänner kan vara. Jag kommer att tänka på mitt favoritbibliotek på instagram, @lundsstadsbibliotek, som ofta har en fin estetik och lyckas boktipsa om klassiker och om nyheter på ett sätt som känns fyndigt och aktuellt.

En kväll när min kompis spelar skivor på ett evenemang gör jag henne sällskap och sitter och läser Normal People av Sally Rooney som jag är uppslukad av vid tidpunkten. Hon skickar en bild av mig till en annan och skriver "Hanna och hennes böcker..." som text. Jag blir förtjust av att hon delar med sig av den bilden och av att hon driver med mig på ett vänskapligt sätt. Jag inser att hela grejen med att läsa i offentligheten (på spårvagnar, kaféer, på instagram) delvis hänger ihop med den bild av mig själv som jag vill att andra ska se. Insikten gör mig generad. Men vad ska jag göra? Jag vill inte dra mig tillbaka.

Då jag skriver recensioner kan avståndet till verket växa och känslan mattas av. När jag är mitt inne i Tone Schunnessons Tripprapporter och helt uppslukad av fiktionen publicerar jag ett foto tillsammans med ofärdiga tankar, det känns riskfyllt men också sant för stunden. Jag får lust att radera inlägget senare eftersom mina tankar varit råa, inte lika processade som en recension jag skriver för traditionella medier. Jag oroar mig för vad andra tänker, jag försöker ruska av mig känslan.

Hur kommersiella krafter och algoritmer kan utnyttja mitt bokrelaterade beteende är oklart. Jag är väl medveten om att google vet så mycket att det kunde vara möjligt att klona mig. Mina känslor kommer säkert utnyttjas för att hjärntvätta mig och tvinga mig att börja sprida livsvisdomar ur en bok skriven av Putin eller liknande.

Jag försöker ha överseende med de fåniga bokinlägg som internet flödar av, och försöker istället rikta min energi mot dem jag tycker om. @ich_bin_ein_bokmal är en på instagram som jag trivs med. Det känns som att vandra in i ett antikvariat eller en ändlös bokhandel i utkanten av staden, där ägaren alltid har tid för att diskutera en titel eller överraska mig på nåt sätt. Jag blir glad då jag ser att han också läst Har döden tagit någon ifrån dig så ge det tillbaka av Naja Marie Aidt. Det känns som om vi har ett samförstånd, som så klart är helt och hållet föreställt, eftersom vi inte känner varann. Det är också paradoxalt att jag jämför antikvariat med något idylliskt då jag så sällan "har tid" för antikvariat. Inte alla antikvariat är fantastiska, men Bokmalens antikvariat är delvis en illusion och kan därför existera utan begränsningar.

Det verkar som om litteratur på sociala medier handlar om bekräftelse och en jakt på tillhörighet och välbefinnande. Det går inte heller att sätta likhetstecken mellan medieflödet och verkligheten eftersom verkligheten på sätt och vis är fiktionaliserad eller åtminstone manipulerad på olika sätt. För min del är det lika personligt att dela en läsupplevelse som att dela en selfie.

Hanna Ylöstalo
copywriter på Akademiska Bokhandeln


Liittyvät tuotteet

  • Tripprapporter
    Schunnesson Tone
    890
  • Milkman
    Burns Anna
    1190