Alma Söderhjelm (1870-1949) var en färgstark personlighet som levde under en dramatisk period i världens och Finlands historia. Hon växte upp i en stor syskonskara på Karelska näset, var en av Finlands första kvinnliga studenter och sökte dispens från sitt kön av den ryska kejsaren för att få inleda sina studier vid Helsingfors universitet. Hon forskade i Paris och doktorerade år 1900 på pressens historia under franska revolutionen. Hon blev Nordens första kvinnliga docent år 1906 och Finlands första kvinnliga professor år 1927. Efter fyllda 50 levde hon i långa perioder i Stockholm, som hon älskade och där hon rörde sig i de högsta kretsarna med prins Wilhelm, Mauritz Stiller och Hjalmar Bergman. Hon gjorde sig ett namn som författare och frispråkig kolumnist i svenska tidningar och talade öppet om sina förhållanden med män.Nu har Merete Mazzarella tagit sig an detta formidabla kvinnoöde i romanform. Vi får möta Alma då hon blickar tillbaka på sitt färgstarka liv under de sista åren på en badinrättning i Saltsjöbaden. Förbi flimrar Karl Gerhard, Jan Sibelius, Greta Garbo, Alexandra Kollontay och Stockholms konstnärs- och skådespelarvärld. Vi får läsa om hennes roman Kärlekens väninna som blev något av Den högsta kasten på sin tid; "Numera behöver jag inte hymla om varför jag skrev, numera kan jag säga som det var: jag skrev för att hämnas." Vi får läsa om psykisk ohälsa, ensamhet och "det förbannade men också välsignade arbetet". "Liksom jag ville vara både magister och kransbinderska har jag velat både arbeta och älska. Jag har varit förtjust i flärd och vackra kläder, jag har velat vara mannens jämlike, jag vet den dag i dag inte hur jag ska uttrycka det - en man i en annan version? -en man som har förblivit kvinna och förstår män på kvinnors vis? Jag har velat vara analytiskt skarp och klar men samtidigt - och lika mycket - inlevelsefull och intuitiv. Det har inte varit lätt för mig, Jag har velat vara både man och kvinna eller också något tredje. Jag har inte velat välja, jag har aldrig velat nöja mig." Merete Mazzarella om Alma Söderhjelm:Alma Söderhjelm har fängslat mig i decennier, jag har identifierat mig både med hennes roll som "tvålänning", en person som känt sig hemma både i Sverige och Finland - och med hennes ambivalens, inte minst med hennes ambivalens inför det akademiska skrivandet. Med sin förmåga att iscensätta sig, göra sig själv till ett brand ter hon sig utomordentligt nutida. Jag brukar tänka på hur hon som njöt av att bli fotograferad skulle ha älskat att uppträda i teve. Den här boken är en roman, men en roman som flitigt lånar Almas egna ord ur brev och dagböcker och framförallt ur de fem ibland väl mångordiga men alltid vitala memoarböckerna som hon gav ut mellan 1929 och 1938. Jag har också haft utomordentligt stort utbyte av Marja Engmans doktorsavhandling Det främmande ögat. Alma Söderhjelm i vetenskapen och offentligheten (1996) och av Bo Lönnqvists Alma Söderhjelm. Ett litteraturantropologiskt porträtt (2013).